lördag 23 februari 2013

Dags å röra å på sig lite mer :0)


4 dagar kvar tills att bilen full med hundar å packning styr kosan mot Dalarna, Äppelbo och Opsaheden. Det ska bli så härlig å få komma ner igen, fast det hade varit precis lika trevligt om han kom upp. Om jag säger såhär att det är lika härligt oavsett vart vi är, bara vi får vara tillsammans. Jag har som sagt börjat jobba igen 25% och det är faktiskt konstigt att man kan bli så sliten av att "inte göra något" alltså inte göra ngt fysiskt krävande utan att man sitter framför datan å tänker å skriver. Nu har jag två dagar kvar som rovdjursförvaltare på Länsstyrelsen, och det är fruktansvärt tråkigt att behöva sluta. Jag har trivts så bra där, från första dagen fram till sista nu, och det med att jag varit sjuk har ju inte varit pga jobbet, utan att det blev så sjukt mycket och lite vila. Å lite vila e ju ingen höjdare....men nu är jag på väg tillbaka och det är så skönt att det inte var som det var i julas: Men mest glad e jag ju att älsklingen stått pall och varit en trygg famn då det var som mest jobbigt, och vi känner båda att det är den gamla Åsa som är tillbaka. Yeeessss! ;0) Förutom att längta efter älsklingen så har jag jobbat och igår hade jag småtrollen eftersom syster yster var på kurs. Det gick kanonbra (kunde man förvänta annat?) ;0) Efter lunch så tog vi oss en powerwalk bort till Maxi och tillbaka och jag var dyngsur av svett (ofräsht...) Men hade fått mig en regäl motionstur. Ja och träningen som jag tappat har jag tagit upp, för nu ska det bli ändring och ordning på torpet ;0) När jag inte kan få på mig mina favvo jeans är det faktiskt läge att göra ngt åt det. Jag tycker att man lurar sig själv genom att hela tiden köpa större kläder. Men vill man gå upp i vikt så är ju det rätt, men för min egen del så blir det att lägga manken till att gå ner x antal kg eftersom jag vill komma i kläderna och för att jag mår mycket bättre. Å med bra kondition så man orkar mer i allt vad man håller på med....... :0P Sedan har jag tagit upp min talanger vad gällande ritande och använder älsklingen lite som inspiration, alltså jakt situationer som händer. Men det är ändå mycket fantasi och påhitt :o) Lägger upp två stycken, en rävjakt och en med jaktsituation från Nykil. Nej nu blir det att snart klä på alla och sedan bege sig ner i badhusparken. Det e bra att ha mycket planerat så att dagarna till onsdag går fort, längtar skitmycket efter honom. The man in my life! So long!

 
Älgjakt i Nykil

Jag fångade en räv idag...

måndag 18 februari 2013

Långweekend med hjärtat!

Måndag kväll och jag sitter och kollar på tv och småpojkarna ligger på varsin sida och snarkar. Men trots att jag har dom så är det så tomt här hemma, tomt och tyst. Kom hem från älsklingen igår kväll med bussen, och det är lika jobbigt å skiljas varje gång, fast att vi vet att vi ses igen snart. Ja visst det e jätte jobbigt å skiljas åt, men det är värt det eftersom jag fått varit tillsammans med honom ett par dagar, dessutom så är det ju inom en begränsad tid. Längtar tills den dagen det står Eriksson och Jansson på postlådan ;0) Hur som helst så kom jag ner med bussen i ons och det var så underbart att få träffa han igen och få kyssa hans mjuka läppar, att man kan älska en annan människa så mycket! Åt middag hos hans mor å far innan vi åkte hem till Opsaheden och kröp ner i soffan och bara njöt. Det blev sent innan vi kom i säng och det var så underbart att få känna värmen från hans kropp och ligga och lyssna på hans lugna andetag. Tors och Alla hjärtans dag och vi hade en riktig koj-dag, frukost på sängen och sedan jaktfilm hela dagen, så halv tre steg vi ur sängen å   sedan lagade vi dagen till ära en romantisk middag med innanlår, potatisgratäng och sås med kantareller och rött vin. Avslutade måltiden med flytande kladdkaka. Fredag blev det promenad och relaxing i soffan. Lördag var det hundutställning i Uddeholm och det blev VÄNTAN och VÄNTAN och ännu mer VÄNTAN. Älsklingen hjälpa några valpköpare att visa upp två "valpar" från deras tidigare kullar, och det var värt att vänta på. Han var skitduktig på att visa hunden och få dess bästa sidor att komma fram. Jäkligt imponerande! Jag vet att han var duktig, men han var ju skitduktig! Dessvärre så fattade inte domaren det utan valde någon som inte var rastypisk, så det blev en skuffelse. Men så är det, en hund kan av en domare vara skitfin ena utställningen och på nästa blir den totalsågad av en annan domare. Hur som helst så var det jäkligt trist. Middag hos Peter och Agneta och sedan hem och ta vara på den tid vi hade kvar innan jag skulle hem. Så då blev den slappande i "one-pisen" framför tv:n. Kl fyra på söndag eftermiddag lämnade bussen Mora och jag med den. Nu e det ca tio dagar tills vi ses nästa gång, känns som aslänge! Men tio dagar tillsammans med han känns som skitkort! Konstigt det där ;0) Jag e tillbaka på jobb, dock bara på 25% tillsvidare, men det är jäkligt skönt. Tyvärr e det ju bara 3 dagar kvar, men jag hoppas ju på mer jobb där, helst inom viltinformation. Men tillsvidare blir det tillbaka till dagis.... Men innan dess stundar en resa till Åland med bästa älsklingen och hans familj. Hej hopp! 
Älsklingen och Centa

Uppställning :0)


torsdag 7 februari 2013

I väntans tider....

 http://www.amioamio.com/da/produkt/27734/
Torsdag och jag passar små-trollen till syrran då hon är på möte. Hämtade Pellen på dagis och han blev så glad då jag kom, blev så varm i hjärtat. Hem och äta mellis och sedan leka, leka, leka och leka. Sedan syrran åkt så kollade vi på kort på min mobil (förövrigt favvo sysselsättningen) innan det var dags för badet. Dom plaskade och stänkte så badrummet nästan sköljdes bort, frågan var ju bara vem av oss som blev blötast, jag eller dom. Å så klä på pyjamasarna, Pelle är som att klä på en hal ål, man får kämpa en hel del. När vi äntligen fått på pyjamasen så insåg jag att vi glömt kallingarna....av med pyjamasen och sedan på. Helt slut. Efter fem minuter så hade han gjort i blöjan så hela pyjamas proceduren fick göras om. Men sedan somnade dom å moster kunde andas ut. Dom är så himla mysiga och goa, Lova e som en prinsessa och Pelle är största charmören. Jag vet att jag sagt att jag inte ville ha några barn, men man kan lungt säga att Adam fått mig att tänka om! Jag ser fram emot den dagen som vi ska ha barn, få dela det med honom. Ser fram emot att gå igenom graviditeten tillsammans, dela känslan och känna hans händer på min mage första gången man känner att det rör sig och sedan ögonblicket då barnet föds. Jag tror...eller jag ska säga att jag vet att han kommer att bli en helt underbar pappa. Med en så underbar pappa så kan det ju inte bli annat än underbara barn :0) Å ärver de hans utseende så kommer det att bli oerhört fina barn. Jag vet att det inte alltid är lättsamt med barn, men tillsammans så klarar vi det, även om vi skulle få ett sådant busfrö som Pelle kan vara. Eftersom jag verkligen känner att jag vill ha barn med Adam så måste det ju vara rätt! Och det är väll ingen nyhet att jag älskar honom mer än vad som går att beskriva. Adam, jag längtar tills den dagen vi blir med barn! Älskar dig!
Småtrollen i badet!

Den finaste människa jag mött!

Kunde inte sova så det blir ett blogginlägg i stället. Jag har aldrig trott att det finns någon människa (bortsett från närmaste familjen) därut som är godhjärtad rakt igenom. Visst ingen är felfri, men just godhjärtad och älskvärd. Men jag har ju hittat honom!!!! Det är svårt att föreställa sig Adam som ondsint, hett humör ibland ja, men han är nog god rakt igenom. Vi har varit tillsammans under längre perioder och i bott ihop och delat vardagen med varandra, vilken är en bra övning inför kommande boende. Jag blir ju mer och mer förälskad i honom för varje dag som går, även om det nu finns en djupare kärlek, grundstenarna i vårat framtida liv tillsammans. Jag älskar då han kommer hem från skolan och maten är klar och vi äter middag tillsammans och antingen kryper vi ner å  myser i soffan eller så åker vi å besöker någon. Men han får ju åka och hälsa på F eller A eller M om han vill å jag orkar eller vill inte följa. Man måste ge varandra space om man ska leva i ett förhållande, jag kan ju liksom inte låsa in honom i sovrummet för att han inte ska kunna träffa någon annan. Hur länge tror du att kärleken håller då???? Så därför så måste han ju få träffa kompisarna och jag inte är med. Jag hoppas att jag kan lära känna några tjejer som man kan umgås med där. Men jag vet att han är att lita på 100% och lite till så därför känner jag inte att jag måste knyta fast honom i sängstolpen (som inte finns) ;0) Ett förhållande är liksom två stenar som är olika i början men som sedan av havet formas efter varandra.Jag och Adam är lite som dom stenarna som hela tiden blir vi påverkade av livet och efter ett par år tillsammans är våra stenar slipade så vi passar perfekt. Nu hoppas ju och tror på att han är mannen i mitt liv och att han är här för att stanna i mitt liv. För han är verkligen så bra som jag skriver och jag är så kär! Jag ha hittat han som ska vara far till mitt/vpra barn, han jag vill förlova mig med, gifta mig med och åldras till livets slut. Det är han som har hjälpt mig å inte drunka nu då allt varit ap-jobbigt och det är han som gör mig så himla lycklig. Nu ska jag dit på onsdag, Jippie!! Så då ses vi ett par dagar i alla fall. Nu blir det snarklådan! Jag älskar dig Adam, mer än jag kan förklara! God natt på er!