Det var en gång......

Alla pratar ju om denna drömprins, som samtidigt sägs vara bara en myt och att han inte finns. Men skulle man slumpvis fråga 1000 olika kvinnor om vad deras drömprins ska ha eller vara, så är det ytterst få män som samtidigt alla de kvalifikationerna samtidigt skulle klara. För ofta så är det ju så att mannen med stort M ska vara snygg, rolig, social, sexig, ha bra jobb, älska ens familj och vänner. Vara en gud i sängen, höja en till skyarna, generös, intelligent och älskas av alla som man känner. Men det måste vara lättare att hitta ett grisskär groda med röda och gröna ben i Amazonas prunkiga skog, än att hitta denna helt Perfekta man på nätet, på tåget, på festen eller på en krog. Så ja kanske är han bara en myt och en saga, som håller hoppet uppe då våra förhoppningar om den rätta är svaga. Men det finns ju alltid en regel som bekräftar ett undantag, och det är det som jag tänkte berätta om för er idag. Om en ganska osäker person som på sig själv hade en dålig tro, som innehöll en gömd rädsla att hon kanske för evigt ensam med sina hundar i sitt hus skulle bo. Trots stort umgänge och mycket social samvaro med vänner, så kan det aldrig jämföras med de känslor man till en partner känner. Men har man blivit sviken och tappat hoppet på att äkta kärlek faktiskt existerar, så tror man inte längre på å få känna den härliga känslan i magen och att luften av spänning vibrerar. Men en oerhörd onykter natt i juli så av en tillfällighet så korsades vägarna för hon och han, och tyvärr så insåg inte hon potentialen att han kunde vara en drömmarnas man. Det heter ju att där spriten går in går vettet ut, så allt detta hade kunnat fått ett tråkigt och ledsamt slut. Men så föll en björn några dagar in på årets björnjakt, och med det var första kontakten lagt. Ingen av dom tordes ta vidare kontakt utan fortsatte att på varsitt håll efter varandra sukta, tänka drömma och miljontals gånger på facebook flukta. Men omständigheter är inte en slump utan de av en anledning händer, och snart satt han i bilen från Strömsund följande vägens vita ränder. Då bilen svängde in och dörren öppnades så kände båda att det var klart, att detta var den andres drömmar var så uppenbart. Hon trodde nog aldrig hon skulle få uppleva den dagen, då det verkligen fladdrade av levande fjärilar i magen. En känsla så stark som hon aldrig någonsin känt, nu kanske äntligen allting vänt. Tron blev bara starkare allt vad kvällen gick, och glädjeruset var oförklarligt då hon hans hand i sin fick. Första kyssen i badhusparken var fylld av spänning och magi, man hade lätt kunnat ta på dess energi. Hans läppar var mjuka och klyshigt nog smakade de sommar, sensualitet och sött, dessa läppar har sedan dess många tusen gånger varandra mött. Sedan den kvällen i badhusparken har 7 månader passerat och många tycker att det var ju nästan igår, så känner dom att dom skulle känt varandra i så många flera år. Känslorna har växt sig starkare för varje dag som gått, och dom växer ännu mer både i torrt och vått. För henne inga tvivel längre finns, hon har verkligen hittat sin drömprins. Han har ju allt detta som hon önskat och velat ha men som hon aldrig trodde fanns, det enda som skulle kunna saknas är intresset för dans. Men det är en skitsak, petitess och inget viktigt alls, för han har ju faktiskt lovat att föra henne i deras kommande brudvals. Men annars så är han ju snygg, sexig, social, humoristisk, intelligent, går helt hem hos hennes vänner, och föräldrar och andra som hon känner. Han är verkligen som den prinsen  i sagan som kommer ridande över ängen, och som extra plus så är han också en gud i sängen. Tillsammans går dom mot en framtid så ljus, som innebär familj och gemensamt hus. Hon som aldrig tidigare velat haft barn, insåg snabbt att det är skillnad med denna karln. Tillsammans vill de höra små fötter springa över golvet av oljad björk eller ek, skratta och älska dess ystra lek. Uppför altargången vill de gå, ingå äktenskapet tillsammans de två. Självklart blir det inte alltid en dans på rosor eftersom taggar det finns, men är det en drömprins så är det en drömprins. Men fast det blir mörka moln inget det gör, för dom kommer att leva ihopa tills dom dör. För om han är mannen i hennes liv och hon i hans, så kommer allt att gå som en dans. Inga problem är för stora och inga för svåra hinder finns, för hon är hans drömprinsessa och han hennes drömprins. Ja nu ser ni att sagor kan bli sanna och att evig kärlek faktiskt finns, kom ihåg det då ni tvivlar på att han existerar...eran drömprins. Jag misstänker att eran tro på att denna saga verkligen är sann är svag, men det är den...för flickan i historien är jag. Pojken är Adam, han som äger mitt hjärta och all min kärlek, som är den bästa jag vet och som göra mina knän så fruktansvärt  vek. Avslutet är som vanligt egentligen ingen ny grej, men Adam så otroligt mycket jag älskar dig! Du får mig att darra, får mig lycklig, tillfredsställd och jag är för dig så oerhört svag, och mina känslor för dig blir starkare för varje dag! Från nu och till evigheten! Puss                      

Besvikelse och fruktan

Jag hatar att göra folk besvikna, dessutom dom man älskar. Sedan om man har lovat att inte göra någon besviken och så gör man det i alla fall, får en ju inte att verka som någon bra person. Jag har lovat älsklingen att inte göra honom besviken, men lik förbannat så lyckas jag med det. Fast det var aldrig meningen!! Det gör mig så ledsen att inte kunna hålla vad jag sagt, känns som jag fört han bakom ljuset. Jag vet att det kanske egentligen inte e mitt fel, men det blir på ett sätt det i alla fall eftersom jag sagt att saker och ting var i box, fast att det visar sig sedan att det inte alls var så. Varför kunde jag inte ta reda på ALLT å i princip få det nedskrivet innan jag sa att det var i princip klart. Det var ju det jag trodde det var..... Det känns som jag har svikit han, men det var aldrig meningen...... :'0( Han har all rätt att vara besviken på mig, jag kan inte klandra honom och jag önskar att situationen aldrig uppkommit. Vad e jag för någon som bygger upp en illusion av ett framtidsboende och sedan så blir det inte, illusionen grusas totalt. Jag vet som sagt var att det kanske egentligen inte är jag som gjort honom besviken, men indirekt känns det som att det är mitt fel att det är JAG och ingen annan som gjort han besviken. Det blir garanterat bra i slutänden, men det blir ju inte som vi tänkt oss...eller som jag sagt att det skulle bli. Men jag trodde verkligen allt var klart, det fanns liksom inte tendenser på att det skulle vara på något annat vis...men så var det. Det e väll det att jag älskar honom så mycket som gör det så ont att göra honom besviken och inte kunna hålla vad som sagt. Nu tror jag väll att han älskar mig lika mycket för det, men jag känner mig i alla fall som en svekfull flickvän. Jag gör säkert en höna av en fjäder, garanterat, men det är så jag känner å känslor rår man ju inte över. Förlåt älskade underbara Adam om jag gjort dig besviken, fast att jag lovat att aldrig göra dig besviken. Älskar dig från nu och till evigheten!

Förutom att jag gör folk besvikna så är jag relativt otrevlig också, ja i alla fall ibland. Jag hatar detta Bipolära helvete!!! Det påverkar mig typ konstant och går ut över min omgivning. Ja jag vet att jag kanske överdriver lite, igen, men det är så det känns. Fick öroninflammation i måndags (Det ondaste jag någon gång har haft!!) och så fort jag blir sjuk så dalar humöret och jag blir sur och gnällig. Jag känner ju själv hur jävla trevlig jag är, men jag klarar liksom inte av att bara vända det. Men nu då öroninflammationen gått över så känner jag mig på mycket bättre humör, i alla fall fram tills ikväll och besvikelse-grejen. Jag tror jag ska gräva ett hål i marken bakom vedboden och gå under jord när det som mest behövs. Dvala. Sådana dagar som man inte ens skulle ha stuckit tårna utanför täcket. Pga detta med Bipolär-saken så är jag nog extra känslig på vad som händer runt mig och i mig. En annan sak som suger energi från mig och som gör att jag inte mår så speciellt bra är att min svarta lurviga prins, Fixen, inte är helt frisk. Jag vet inte vad det är, men blodproverna var inte helt som de skulle, han har en knöl på magen, knölar på prostatan å så minskar han i vikt. Det gör mig så ledsen å tänka på att han kanske inte har så länge kvar... :'0( Han är pigg och glad och visar inga tecken på att vara sjuk (vilket e positivt) annat än att han minskar i vikt. Men det gör fruktansvärt ont att vet att allt inte är som det ska, jag vet att han inte är odödlig och att dom inte lever så länge som man vill. Men jag vill inte att han ska dö, jag vill inte mista honom!!!! Det har ju bara varit han och jag egentligen sedan jag hämtade honom och vi har gått igenom så mycket ihop och han har funnits där då saker varit som värst. Jag står ju inte ensam då han är borta, Nino och Adam har jag ju och så småningom kanske en baby. Det e ju bara det att han ska liksom vara där han också tillsammans med oss tre och det ev barnet. Han ska inte till himlen.... Åååå jag vet inte hur jag ska fixa det då den dagen kommer och det är som sagt så jävla jobbigt att se att han faktiskt inte är odödlig. Fy fan, hemska tanke! Får ta vara på tiden vi har kvar tillsammans, förhoppningsvis så hänger han med, om vi har turen med oss, ett bra tag till. Men som sagt....något är inte som det ska! Men så länge han mår bra, vilket är det viktigaste, så får det vara som det är. Han och Nino är mina små ögonstenar (Adam e min stora ögonsten, men man kan inte jämföra kärlek till en människa med kärleken till en hund. Det är ju liksom inte på samma sätt.) som är oerhört bortskämda eftersom jag kunnat lagt egentligen all min kärlek på dom. Å om man kan säga att man älskar ett husdjur så älskar jag mina hundar jättemycket. Jag älskar ju Adam också, men det är ju som en partner och inte som ett husdjur ;0) Ja detta blev ju ett förbannat positivt inlägg, men alla inlägg kan ju inte vara positiva och roliga. Nej vi får lägga oss och ta nya friska tag i morgon, bryta ihop och komma igen, och försöka ta oss ut på en promenad i alla fall. Ja men jag lovar att vara betydligt positivare i nästa inlägg! Hej hopp!

Ingen annan är som du

Hemma igen.........................å det är verkligen så tomt som det verkar. Lämnade älsklingen och Opsaheden halv ett idag, och det jävliga är att man har såååå jävla mycket tid som helst att fundera på allt! (Som tur är ringde syster så vi pratade bort en timme på temas inälvsmask.... ;0) Men att fundera på detta med Fixen, vad är det för fel? Det jobbiga med att åka ifrån Adam och ställa in sig på att vara ifrån varandra ett tag. Och visst, det är ju bra att sakna varandra, men va fan det måste ju finnas en gräns ;0P Igår kväll var vi på bäverjakt, men det var så mycket vatten i Lissgranstrand att man kom inte ut till den riktiga kanten så vi kammade noll. Men det var en så oerhörd fin kväll och det var 15 grader varmt då vi gick ut och där vattnet var stilla så var det spegelblankt, man bara väntade på att vattenytan skulle brytas av vågrörelser från en bäver som kom simmande. Men det förblev stilla. Älsklingen satt vid vattenkanten och kollade genom kikaren på studsaren och det var helt stilla så träden speglades i vattnet. När jag stod där och tog kort på honom så kände jag bara hur varm jag blev i hjärtat och hur det spred sig till magen och jag ville frysa ögonblicket för en minut eller två och bara beundra honom och hela hans underbara väsen. Å så vände han huvudet mot mig och log och det glittrade i hans ögon och jag kände jag nästan blev gråtfärdig av ögonblicket. Jag är så himla lyckligt lottad som har honom. Mina känslor för honom är egentligen obeskrivbara, jag älskar honom bara sååå jävla mycket! Hörde en jätte fin låt på radion idag, och texten beskriver mina känslor väldigt bra! Den som sjunger är Nick Borgen och ja det är en danslåt, men med texten så är den så himla fin. Texten är den som följer och länken till låten som ligger på youtube finns längst ner.

Ingen annan är som du (Nick Borgen)

I dina vackra ögon finns det som kallas tro,

och orden som du talar dom gör mig varm och go.

Om du nånting försakat,

så är det blott för mig.

Finns det nått som kallas kärlek,

ja då finns den inom dig.

Jag speglar mig i tacksamhet,

för allting som du ger,

din styrka att förlåta alla orosmoln du ser.

Ty räddat mig ur stormarna,

och skyddat med ditt namn.

Och varje gånga jag gråtit,

har jag fått gråta i din famn.

Ref. Ingen annan e som du, 

ingen annan go som du.

För varje litet andetag du ger göms inom mig.  

Ingen annan e som du, 

ingen annan go som du.

Jag flyter som en brinnande älv när jag ser dig.

Nej aldrig ska jag glömma,

nej du kan aldrig dö.

Jag följer dig vart än du går,

det finns inget adjö.

För dig går aldrig solen ner,

ditt ljus finns inuti.

När dina ögon tindrar,

då drar mörkret snabbt förbi.

Ref. Ingen annan e som du, 

ingen annan go som du.

För varje litet andetag du ger göms inom mig. 

Ingen annan e som du, 

ingen annan go som du.

Jag flyter som en brinnande älv när jag ser dig.

Jag flyter som en brinnande älv när jag ser dig.

http://www.youtube.com/watch?v=aLUzvjfjyXs

Dansband eller inte så tycker jag i alla fall att låten är jätte fin å beskriver som sagt var lite av mina känslor. Till något helt annat så ska jag börja på hemtjänsten i morgon, ska jobba 50% där i sommar men med möjlighet till att jobba upp till 75%. Sedan så ska jag få börja på länsstyrelsen igen!! :0D Chefen ringde i tis och frågade om jag ville ta upp projektet om information i skolorna och jobba som informatör för dom. Det är timmar, men jag är glad att få börja igen och få vara tillbaka. Men för det så har jag inte lagt omskolning på hyllan ;0) Sedan så blev jag så himla glad då jag kom hem till mamma och pappa och satt och pratade med dom, för både mamma och pappa talade om hur mycket dom tycker om Adam å att jag måste vara rädd om och behålla honom (Jag har då inga planer på annat å hoppas på att han inte heller har det). Pappa sa flera flera gånger att dom tyckte så mycket om honom och att han är så himla trevlig. Dessutom sa pappa att han kunde tänka sig att skaffa jämthund efter Amos, å tidigare skulle det inte vara aktuellt. Så nog fan tycker dom om honom, det var ju en anledning till varför han fick tröjan med "Jag är en svärmorsdröm" av dom! Å jag e så himla glad för det! :0) Nej nu ska jag fika och krypa ner i en TOM (ja förutom mina två älskade lurvtussar då) säng som saknar värmen från en annan kropp, älsklingens kropp, som förövrigt är gudalik!!! Älskade Adam, jag älskar dig så sjukt sjukt jävla mycket! Puss

Våren är äntligen kommen på riktigt!

Alla har med sig något i ryggsäcken, saker man kan vara mer eller mindre stolt över. Saker som man gärna tar fram och visar och saker som man helst bara vill glömma att dom är där. Men oavsett så kommer dom alltid att finnas där, vare sig man vill eller inte, och dom blir inte påminda för än någon annan tittar i säcken. Jag vet så jävla väl att jag helst inte vill tänka på hans tidigare liv, men att jag samtidigt måste lära mig att han föddes inte där på Fäviken utan att han levt innan. Jag har ju levt ett liv innan, även om jag ibland undrar varför jag levde som jag levt. Ja jag kommer alltid att få leva med att han haft ett tidigare förhållande, men jag har tröttnat på att hela tiden bli påmind om det varenda gång jag ens funderat på att gå in i skrubben. Så igår drog vi hem hästfinkan å ut med varenda pinal som hon lämnat kvar, å det var liksom inte ett par jeans å en bok, utan typ 4 fulla sopsäckar å x-antal kartonger! Det var...hur ska jag säga....skitjobbigt att städa ut det även fast att jag visste det sku brännas. Hade helst sluppit och önskat att allt var borta redan, men undanslängt längst in i en skrubb var det nog bara jag som tänkte på det och det var ju trots allt jag som ville ha ut allt. Allt hade ju slängts iaf då vi flyttar å hyr ut eller säljer huset, men jag ville ha bort allt NU! Ja jag vet det är skitlöjligt, men man ska ju lämna det bakomflutna före sig och för att gå in i ett nytt rum så måste man stänga en dörr. Han har stängt den för längesedan, men jag gillade inte att se allt skräp som satt fast i dörrspringan ;0) Men nu jäklar är det rensat och det är så sköööönt! Jag längtar ju först till att flytta ihop och sedan tills det blir husköp hemma och vi får inreda och fixa där, vårat hus! Å så får vi väll se om vi får inreda ett barnrum samtidigt :0) Ja förutom att bränna det förflutna så har vi jagat bäver, Adam sköt en i tis kväll, varit ute med hundarna, hälsat på lite folk och bara haft det skönt å härligt. Nu går denna vecka mot sitt slut och jag tror jag ska göra som Greenpeace-aktivister, kedja fast mig i sängen. Fast det blir ju lite dumt, för då måste jag ju ta loss älsklingen ;0P Träffade F på affären här om dagen så sägen han till Adam och kollar finurligt på mig: "Ja kedjan får ju inte vara längre än att den räcker mellan spisen och sängen, nå mer utrymme behövs inte då, eller hur Adam, visst är det så?". "Ja visst är det så, svarar jag, Adam har inte längre kedja än att han ska kunna röra sig mellan dessa två platser ;0P" Herregud, om han bara visste hur sant han hade.... Ha ha ha ha! Kollade även på deras söta lammungar, dom e ju bara hur söta som helst! Igår kväll kommer famililjen Jansson på middag, stekt röding å potatis och sedan mulshta å glass. Jammie! Rena lyxmiddagen, vill inte ens tänka på hur mycket en sådan middag skulle kosta på resturang. Men vem behöver det då man har tillgång till allt fritt :0) En jätte härlig och fin kväll! Så denna vecka har varit ut med det gamla och in med det nya, jag måste ju erkänna att vi har jobbat mer på detta med att FÅ IN det nya å att det är betydligt trevligare än å ta i gammalt skit.... ;0) Annars så har verkligen våren kommit hit till Äppelbo och det är bara och torra vägar och torrt på många åkrar och ängar, men där det är blött är det verkligen BLÖTT. Översvämning gånger 100, så man kan ju börja dra på sig bikinin redan nu. Tog lite bilder som visar att våren verkligen är på gång!
Lördag em och jag önskar verkligen att klockan kunde stanna, att man kunde stoppa tiden för att bara få vara tillsammans. Men nu är ju jag ganska säker på att jag inte skulle vara nöjd med att man stoppade klockan i 5 minuter eller 5 timmar, jag kan iaf inte få nog av att vara i hans närhet. Men nu ska vi njuta de sista timmarna tillsammans för denna helgen och så längta och se fram emot nästa gång. Vilket jag hoppas bli så snart som möjligt :0) Tänk att man kan älska en annan människa så mycket! Älskar dig Adam! Puss Puss

Vårbäckarna börjar svämma över

Årets första snigel

Tydligaste vårtecknet: Tranor

Promenad på torrväg med pojkarna!

Apporten sitter i ryggraden!

Ninos-Kaninos!

I sumpbäverns hemtrakter!

Några av J och F:s söta lammungar

Så söta!

Mitt barndomshem och min och älsklingens kommande hem!

Lyx middag de'Lux

Lekfull som en valp!

Årets sista fisketur!

Back home again, ja alltså i mitt andra hem nere i Äppelbo. Adam kom upp i tors kväll för att vara med på begravningen till farmor i fredags. Det var så skönt att äntligen få känna hans närhet, jag saknar ju honom så mycket då vi är ifrån varandra. Innan han kom så var jag hos syster och kidsen å hälsade på och hjälpte till att natta dom. Innan dom la sig så höll Lova på att leka vid fotöljen och började prata om Märit och att hon var bakom fåtöljen och hon pratade och lekte med Märit. Kanske egentligen inget konstigt, om det inte var för att farmor hette Märit. Creepy! Fast egentligen så är det nog bara ett sammanträffande att hon lekte och att Märit hade hon nog fått för att vi pratade om begravningen. Men ändå.... Farmors begravning var jätte fin, men samtidigt väldigt sorglig. och jag är så glad att älsklingen var med som ett stöd. Men det blir liksom ett riktigt avslut, mer verkligt. Det var bara de närmast som var med, så det bliv en liten och stilla begravning. Kalle, prästen, är otroligt bra och får med mycket personligt om den avlidna och han får verkligen allt att bli så personligt. Det är liksom inte en massa svammel om Jesus utan han pratade om farmor och att hon hört dåligt och att hon därför skickat sms till alla för att kunna konversera. Efter begravningen så samlades alla på bygdegården och åt middag, tjälaknul och potatisgratäng. Det var så kul å träffa alla; Jens, Jenny, Johanna, Krille och Elias. Ja visst är det kul å se de andra också, men dom har man ju ingen kontakt med eller ngt gemensamt med så det blir på sin höjd ett hej. På kvällen var vi till Magnus å Nina och fikade, och jag är så underbart glad att dom och Adam kommer överens, för inte en gång till..... Efter en trevlig kväll blev det myskväll i soffan med ett glas rött innan sängen kallade. Halv åtta lörd morgon så åkte jag, älsklingen och pappa till Mjölkvattnet för att fiska, och vädret var molnigt men ändå varmt. Fick fisk rel fort efter att vi slagit oss ner på första stället och pappa fick en fin röding och jag fick också en fin, dock ganska smal och lång, röding. Förflyttade oss till några nya ställen, men det blev inget resultat utan det närmaste vi kom var att det nappade lite. Men däremot så bröt solen igenom och en blå himmel uppenbarade sig och det blev så varmt att man kunde sitta i t-shirt el sport-bh. Vi var hemma vid fem och efter en härlig middag så packade vi ihop inför dagen och sedan åkte vi och fikade och kollade på film hos lilla-A och S-O, alltid lika trevligt. Idag kom vi oss inte iväg för än ca tjugo i tolv efter att ha fikat hos mamma och pappa, världens bästa föräldrar! Resan ner gick bra, bara vägar och relativt lite trafik (dock var alla idioter ute och körde idag bara för att vi var ute...) men självklart så verkade Väglössens riksförbund årsstämma idag....suck! Blåste ner och fick mat hos hans mamma och pappa och nu så har vi kommit oss hem och har nog inte tänkt å göra så mycket annat ikväll än å slappa. Så skepp å hoj! Älskar dig Adam!

Pappa firar storrödingen med en scud-missil (Cigarr)

Djupt koncentrerad!

Pappa

Finfina rödingar!

Himmelsraften!

Hur nära kan man vara å dö utan att egentligen dö?

Sverige som ändå räknas bland dom 15 rikaste landen i världen och som egentligen har alla möjligheter att hjälpa dom som bor här, klarar det ändå inte. Detta trots att det finns en lag som heter LSS: "Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade". Denna lag är tänkt att hjälpa alla med speciella behov och som behöver hjälp med boende, assistent, god man osv. Men ändå verkar inte alla falla under den kategorin, men det är svårt att täcka allt. Så det är ju därför det finns en lag som heter LPT: "Lagen om psykiatrisk tvångsvård", en lag som man ibland kan tyckas används för lite. Jag menar att om man tex. verkar få ut en sexuell njutning av att trakassera och förstöra för andra så kanske det är förståeligt att dom inte går under LSS utan att de på ett bananskal glider rätt in under LPT lagen. Det finns nog många å ännu fler som passar in där, många där hjulet snurrar men att hamstern aldrig varit där. Ja hur som helst så kanske det är ett tips till Reinfeldt att man bör kanske ta och se över hur många som passar in där för att på så sätt skapa flera arbetstillfällen. Fan, jag kanske skulle blivit politiker! Hur som helst så när jag slog upp min blå i morse så var det som att någon tappat ett gruslass i ögonen, så sjukt jävla trött! Men fick väll skylla mig själv eftersom jag och bästa Anna suttit och pratat till halv ett. Hade bestämt med pappa att vi sku ses åtta där och åka iväg och köra fram veden med skotern. Det hela gick geschwint och vi körde fram det på 6 lass, så bra har nog aldrig ved-görat gått och absolut inte så fort! Sedan fick vi ju en jävla upplevelse, säger bara det: Kör hårt Reinfeldt! Pysslade lite hemma, spelade yatzy (I´m the winner, I´m the best ;0P) å drack kaffe innan vi tog med hundarna och gick ner till Kläpptjänna och följde skoterspåret som gick halvvägs runt tjänna, en lagomt lång och fin tur. Det var bara fika som fattades. Åkte hem och duschade och ritade lite innan jag på lukt åkte ner till mamma och pappa och fick mig mat; Heta räkor och ris! Mums! Men innan jag åkte så hade jag gått och irriterat mig på en fluga som surrade och dunsade mot fönsterrutan i köket. Nu är dom ju egentligen ganska så slö och är relativt lätta att ta för hand och göra proceduren kort. Men denna ville inte stanna (Skulle inte jag heller om jag visste att någon tänkt klämma ihjäl mig) utan for runt runt, men tillslut så stannade den bakom en blomkruka och jag såg det lilla kräket som en svart ärta bakom krukan. Eftersom jag inte ville den skulle flyga iväg så tänkte jag att jag bara smyger in handen bakom krukan och nyper den. Sagt och gjort och jag fick tag i en vinge, trodde jag, och drog fram handen och det var ingen fluga utan en SPINDEL och det var ett ben jag höll i!!! Jag som lider av nå leta spindelfobi skrek som en kniv sku suttit i mig (det hade upplevts som njutning om man jämför med å ta i en äckligt vidrig spindel!) och kastade iväg den och lyckades få den att slå ihjäl sig mot köksluckan. Ja å om den nu inte slog ihjäl sig så hann den inte fundera hur vida den levde eller inte eftersom att efter typ tio slag med en tidning knappast fanns någon möjlighet till hjärnverksamhet. Ja jag vet att alla säger att om man har spindlar i huset så har man ett friskt hus, ja okej då...men dom kan väll för fan hålla sig mellan väggarna istället för inomhus. Dessutom så har jag svårt att förstå vad dom har för nytta i näringskedjan. Ja visst dom är mat till många djur, bla fåglar, men hur fan ska fåglarna kunna äta dom om dom är bakom mina blomkrukor? Jag bara frågar.... MEN, fast att jag har halvt som halvt har spindelfobi så är jag inte rädd spindlar ute. Jag har inget emot å vistas ute i skogen eller om det kryper en spindel bredvid min hand ute så gör det mig inte så mycket. Men inne!!!! Då jag av misstag fick fram det där lilla äcklet så var den traumatiska upplevelsen så nära en nära-döden-upplevelse som man kan komma utan å dö! Huga! Ja, efter middagen så blev det hem och dunsade i soffan och fortsatte att rita och just nu är det Sveriges mästerkock på tv och trots att jag egentligen är mätt så blir man ju svinhungrig och snålvattnet rinner. Tror jag måste gå och se om jag hittar något att äta, en torr kaviarsmörgås kanske. Sedan blir det snarklådan så jag är utvilad tills i morgon då älsklingen kommer med bussen, för då blir det fan ingen vila ;0P Adam, jag älskar dig och längtar tills i morgon! Puss puss

Min älskade pappa och min älskade Fixen

Alla pojkar på väg ner mot Kläpptjänna

Amos!

Nere vid Kläpptjänna!

Kläpptjänna

Min underbara pappa :0)

Söta Nino!

Bus i snön!

Fixen och Nino på äventyr 

        

Horhus och Pulvis rattus uppfödning!

Idag kan ju, förvånansvärt nog, arbetsförmedlingen ge en ett starta eget bidrag. Bidraget är lägst 223:- på en heltid vilket inte är mycket, men om man strävar efter att banta så är det perfekt eftersom man inte blir särskilt fet av bidraget. Gick ner i tvättstugan idag och inser att det ser ut som ett bombat horhus där nere och då slår mig tanken att man kanske kan söka om starta eget bidrag för detta. Fast den tanken slår jag snabbt ifrån mig eftersom jag inte bedriver någon form av koppleri, ja jag kopplar ju hundarna då vi ska ut och gå, fast det e ju inte riktigt samma sak. Dessutom så ser det ju redan ut som ett bombat horhus och då kanske det inte räknas. Men hade jag sökt om bidrag innan bomben briserade så hade det kanske gått. Men någon form av bidrag måste det ju finnas, vad med EU-stöd? Det verkar ju som man kan få EU-stöd för det mesta, så jag kanske ska söka för det kostar ju i alla fall inget. Bönder får ju EU-stöd för det mesta de företar sig och för hur stora besättningar av djur de har. Så jag funderar på att får jag inget stöd för det bombade horhuset så kanske jag kan få stöd för min besättning och uppfödning av dammråttor (Pulvis Rattus). Menar varför skulle jag inte få det då bönderna får för sina kor, skillnaden mellan en ko och en dammråtta är ju nästan bara namnet. Både kon och dammråttan är håriga, ingen av dom vill man ha inne i huset och dessutom kan båda vara riktigt elaka. Pappa blev ju stångad av en ko förr förra hösten och dammråttorna far som en projektil över golvet och då man kommer med dammsugaren så hugger de sig fast i munstycket. Riktigt otäcka med andra ord. Så förutom EU-stöd borde man få risktillägg också, fan detta borde man kunna bli rik på! ;0) Men i väntan på det så får jag försörja mig på annat sätt, genom att hoppa som en känguru mellan olika jobb. Ibland är det bra om man ens kommer ihåg vart man ska på morgonen. En gång långt tidigare så insåg jag att jag var på väg till Nälden fast att jag skulle till Krokom å jobba, inte helt så enkelt! Men återigen så är det ett jobb, även fast att jag skulle vilja göra ngt helt annat, som hundfysioterapeut. 61 000:- för utbildning och x antal 100 000:- för att starta nytt, bara bassängen kostade drygt 100 000:- och sedan ska du ha en massa annan utrustning. Så i detta fallet så räcker inte starta eget bidraget någonstans och inte lär man få något EU-stöd för det, kanske på sin höjd glesbygdsbidrag. Så då funderar jag på hundmassör, det är inte lika dyrt och det behövs inte samma startkapital som om man måste starta upp ett rehabcenter. Det räcker ju egentligen med ett rum med ett bord/brits där man kan utföra massagen och men man kanske börjar med hembesök kvällstid å helger så att man kan jobba med något annat vid sidan av tills man etablerat sina kontakter. Idag just nu 19.00) är det 48 timmar och 20 min eller 2880,20 minuter eller 176 812 sekunder tills jag får träffa älsklingen igen. Fy fan vad jag längtar efter att få träffa honom! Varje minut känns som en evighet och ibland känns det som att jag skulle kunna ta ner månen bara för att få träffa honom. Stjärnorna kan jag inte ta ner eftersom hans föräldrar redan tagit ner dom och satt dom i hans ögon ;0) Tusen tack finaste Peter och Agneta för Adam! Ja jag vet att det låter klyschigt, men det stålar liksom om han nästan hela tiden. Men ibland blir han arg och då slocknar det tillfälligt, men alla blir ju arg ibland. Även solen har ju sina fläckar. Jag är så oerhört glad att han kommer upp till farmors begravning, å det utan att jag frågat honom. Jag e ju van från tidigare att allt sådant eller andra familjära tillställningar är helt ointressanta. Men nu e ju inte hans som alla andra och tur är ju det, utan han är ju en unik och sällsynt och oerhörd fin varelse som i folkmun kallas för Drömprins (Somnium Princeps) eller Svärmorsdröm (Socrus Somnium). Satt och letade nå kläder på nätet (I en priskurant) igår och plötsligt kommer jag på mig med att kolla barnkläder. Nu får jag då fan sluta, annars så blir det inte en treo mellan knäna utan ett spännband ;0) Nej då, men detta är ett beteende som jag inte är van och som på latin heter Tiredhipposicko Gallina (Äggsjuk höna). Herregud vad jag svänger mig med stora latinska ord, fast jag vet inte om det är så hippt och respektingivande att veta att höna heter Gallina på latin, men det är sådant där onödigt vetande som ändå kan vara lite kul att kunna. Man vet aldrig när man får nytta av djurnamn som Actitis hypoleucos (Drillsnäppa), Buteo buteo (Ormvråk) eller Thynnus Thynnus (Tonfisk). Fossa Axilaris eller Nausea gravidarum vet man heller inte när man får användning av, det sistnämnda förhoppningsvis inom en snar framtid ;0) Ikväll har jag och pappa varit ute och gått, Kläpptjänna tur retur. Men någon jävla söndagspromenad är det då inte frågan om utan alla kärringar som är ute och Power walkar kan slänga sig i väggen. Vi gör nog kilometern på 3,17 minuter tror jag ;0) Det blir så då den andre inte vill gå bakom utan drar upp tempot för att komma om och förbi, men heller "Omkörd och bortkommen än bortkörd och omkommen" ;0) Pappa är känd för att "springa" då han är ute i skogen eller ute och promenerar och detta är inget undantag. Men bra träning både för oss och hundarna! Nej nu måste jag ta och ordna fika innan bästa Anna kommer. Tjipp och hej och Adam jag älskar dig! Basiatio basiatio ;0P 

Själslig vägledning och Den man ligger med får bädda!

Uppenbart finns det dom som tror att jag inte hittar vägen hem då jag är ute och tränar, för idag hade jag fått ett brev i postlådan där det stod att om jag gått vilse så skulle Jesus visa mig vägen, för han var vägen. Men nu är det ju så att jag inte gått vilse och behöver absolut ingen vägledning av honom. Å behöver jag vägledning så finns det GPS. Sedan påstår dom som lämnat detta brev i min brevlåda att våra djupt liggande inre behov kan bara tillfredsställas då vi upplever andligt umgänge med våran skapare. För det första så den enda som kan tillfredsställa mina djupt liggande inre behov är Adam och det där umgänget med våran skapare kan jag inte ens förstå att dom föreslår eftersom att våran skapare är våra föräldrar och umgänge med dem är incest, och det är något som jag tar fullständigt avstånd till. Som en fin avslutning i brevet så fick jag ett tips till ett förslag på en frälsningsbön (förstår inte varför dom tycker jag behöver en sådan). I slutet står det att jag tar emot min helige ande och att den ska fylla mig med bla. glädje, frid och energi. Å hur många gånger måste jag påpeka att jag tar inte emot någon annan är Adam och han fixar detta med att fylla mig med glädje, frid, liv (detta med å fylla på med liv kommer vi till en dag/natt...) och med energi. Alla vet ju att proteiner ger energi, och det absolut bästa för att orka med dagen är ju att man ska ta sig en proteindrink eller två...Tips på proteindrink är Core Protein ;0P Jag undanber mig helst sådana här brev, men hellre det än att det ska kommas å föreläsas på trappen. Jag hade ju inte behövt läsa brevet, men nu låg det liksom tillgängligt för att läsas på toaletten. Jag menar, det bästa är ju att samla all skit på samma ställe ;0) MEN....alla får ha sin tro och jag dömer inte dom som tror på detta, kul för dom, bara de inte försöker pracka på mig det, för jag tror inte ett dugg på detta med att Gud skapade de första människorna på jorden osv. Jag tror mer på detta med evolutionsteorin att vi kommer från aporna, och det största beviset på det är att det fortfarande finns en massa babianer i samhället. Men det som var riktigt bra med detta brev var att det funkade jätte bra som upptändningsmaterial. ;0P Fast jag börjar ju fundera vad dom tror om mig eftersom jag i somras fick besök av två stycken som tog fram och läste ett utdrag ur bibeln för mig. Jag anser mig inte ha behov eller ha gjort mig i behov av någon frälsningsbön eller utdrag ur bibeln, men det är väll så att ibland så vet man inte sitt eget bästa ;0) Fast i detta fall anser jag mig veta det, och ja jag kan ju villigt erkänna att jag lever i synd eftersom vi inte är gifta, men att det ska vara så syndigt att jag skulle behöva syndernas förlåtelse är högst tveksamt. Och jag menar att eftersom vi ändå kommer att gifta oss anser då jag att det inte är någon stor synd, det måste ju finnas värre synder än det. Det heter ju att "Den som sover syndar inte", men samtidigt "Den som syndar sover inte". Jules Renard sa något som jag tar fasta på, "Där det finns kärlek, finns ingen synd". Alltså så syndar jag inte och behöver varken bibelord eller brev. Jävlar vad skönt att få det utredd  ;0) Många anser säkert att detta är provokativt och att jag förlöjligar tron, det må så vara, men jag tycker att det får dom ta. Alla har ju sin tro och Sverige är ju ett fritt land, dessutom så springer inte jag runt och lämnar brev om evolutionsteorin och läser ur böcker som Charles Darwin skrev. Så... "Som man bäddar får man ligga" eller "Den man ligger med får bädda". Å ni bör ju ha vant er vid avslutet vid det här laget: Jag älskar dig Adam! Adjöken!        

Gravidillamående, i en kloakråttas kropp?

Lördag kväll och barnen har somnat och jag har använt nästan hela min repertoar då Pelle skulle sova, men dagen till ära så har jag lagt till en ny sång till repertoaren. Den jämska verisionen av "What are Words". Visst, det är ingen barnsång, men vad gör man då man inte kan nå flera? Som ni förstår så är jag i stan hos syster-yster i helgen och får rå om alla tre lite. Kom igår kväll och barnen la sig ganska fort och vi satt och degade i soffan. I morse då vi skulle väcka lillebror så möttes vi av en vägg av stank då man öppnade dörren. Det luktade inte skit utan rent avlopp, man började fundera på om man förvandlats till en kloakråtta... Det var till å helskura ungen å vädra korsdrag, men lukten verkade liksom ligga kvar i möbler och tapeter i alla fall, så kloakrått-förvandlingen kanske inte var en illusion utan en sanning. Lekte med barnen och ritade innan lunchvila och sedan skulle vi gå på ett nytt kondis som öppnat här bredvid. Det verkade mysigt, men det var också bara en illusion. Vi beställde varsin grillad panini med sallad. För det första var det ingen panini utan ett annat konstigt bröd, för det andra var den så kall då vi fick den att osten inte smällt, för det tredje smakade den myskofistiskt och för det fjärde blev man illamående och gav en känslan av att man ville kräkas då vi var och handlade på Maxi. Det är 7 h sedan vi intog den och vi har fortfarande ingen matlust. Syrran sa det att gravid-illamående var en barnlek jämfört med denna. (Både kloakråtta å gravisillamående, what?) Nu vet jag ju inte hur det är att lida av gravid-illamående, men jag hoppas att jag kommer å få känna hur det är. Jag och Pelle gick och handlade för oss själva och Lova och Ina gick och handlade åt "dom". Vi gick och tittade på babykläder och det var lätt att drömma sig bort, något som jag aldrig gjort tidigare innan jag träffade Adam. Jag har ju typ alltid sagt att jag inte ska ha några barn och att jag inte känt suget, mycket säkert för att det inte varit rätt. Men allt förändrades då jag träffade Adam, typ direkt då jag föll för honom! Plötsligt så var inte det alls främmande utan jag hade hittat den rätta och därför så kändes det rätt att skaffa barn. Ser så oerhört mycket fram emot den dagen vi kan berätta för både hans familj och min familj att önskan är sann. Innan dess så ska ju boendet fixas, och först så har ju tanken varit att vi sku bo kvar i mitt hus och bygga ut det. Men nu funderar vi på att "byta" hus med mamma och pappa, och med byta menar jag att dom flyttar in i vårat hus och vi betalar mellanskillnaden. Huset är i största laget för dom två och det är en stor tomt att sköta och får vi eller när vi får barn så behövs mera utrymme och vi har kanske betydligt mer ork att sköta tomten. Men ibland känns detta så sjukt långt bort, fast att det egentligen kanske inte är det. Men om man älskar någon så mycket så är all väntan lång. Lägger ut lite bilder från där mamma och pappa bor.

Pyramidrabatten nedanför huset

Nedsidan av huset

Fontändammen

Grillhuset i bakgrunden

Vid garaget ner mot vägen

Fontänen och grillhuset

Ett par timmar senare nu och jag har pratat klart med älsklingen på Skype, och det är så skönt att se honom, men det är samtidigt tråkigt att inte få ta i och röra vid honom. Det är 5 nätter kvar innan jag får ligga i hans famn igen, längtar!!! Men jag tror inte han hade velat ligga i min famn ikväll, för plötsligt så kom syrran in med lilla Lova som hade kräkts ner hela sängen så jag fick stoppa henne i badkaret medan syrran försökte städa upp i sovrummet. Sedan satt jag en lång stund med den lilla stackarn i knät som det verkligen luktade spya om, men mitt hjärta och kärleken till dom är mycket större än rädslan för att få magsjuka så jag skulle aldrig neka henne att sitta även om hon skulle kräkts ner mig. Men idag (ett par h till) så verkar det inte vara magsjuka eftersom hon e som vanligt och äter osv, så allt pekar på det där hemska fikat vi intog. Med tanke på x antal timmar hon blev sjuk efter fikat å att alla andra inte mådde så prima så...... Ja inte kommer jag gå dit så särskilt många fler ggr å fika i alla fall! Nu ska jag nog ta å ringa älsklingen å höra vad han gör och för å få höra hans röst! Adam, jag älskar dig nu och för alltid! Puss puss

Vart är liknelsen mellan en hund-fysioterapeut och en plåtslagare?

"It ain´t over ´til the fat lady sings" "Det är aldrig förtidigt att ge upp", detta beskriver nog hur jag känner just nu inför framtiden och utbildning. Som jag skrev igår så funderar jag på att omskola mig till Fysioterapeut till hundar, och att det finns en distansutbildning i Västerås, och idag hittade jag att det finns en i Åre också. I utbildningen i Åre håller man på ett år med träffar en gång i månaden och så har man praktik en vecka. Allt e precis som jag skulle kunna önska mig eftersom att jag i den sistnämnda utbildningen har stora chanser att arbeta under tiden. Men, allting har en baksida och baksidan med detta är att det inte är gratis. Faktiskt väääldigt långt från gratis....utbildningen i Åre kostar 61 000:- :0/ Det är ju liksom inget som man bara plockar fram ur jackärmen å inte från bankkontot heller för den delen. Får hoppas jag får ett fett arv från en avlägsen släkting i USA så jag kan finansiera det. Men sedan så är det ju också så att jag vill ju veta att det finns möjligheter till jobb efter utbildning, för att det är ju lite surt att lägga ut 60 000:- på något som jag sedan inte får jobba med. Den missen gör jag inte om.... Så jag måste kolla upp hur det blir med jobbmöjligheter osv. Ringde ju den fantastiska instutitionen som kallas för Arbetsförmedlingen för att höra om dom kunde hjälpa till med finansieringen, dom måste ju vara intresserad av att få ut folk i arbete kan man tycka. Men jag fick en klar och tydlig förklaring om varför de går in under kategorien Instutitioner. Presenterar mig och framför mitt ärende att jag önskar att omskola mig till Fysioterapeut till hundar och om dom kunde hjälpa mig med hela eller med en del av finansieringen. Svaret jag fick kändes som "Noll koll kokosboll". "-Nej vi kan inte hjälpa dig med det, men du kanske skulle kunna läsa till plåtslagare istället?" Ursäkta??? Plåtslagare?? Vart är liknelsen mellan Fysioterapeut och Plåtslagare? Jag ser då ingen liknelse, men det gjorde tydligen dom. Jag svarade att nej det kan jag inte eftersom det inte finns en liknelse med vad jag tänkt mig. "-Ja men busschafför då?" Fortfarande nej. Vad är det för mening att dom ska lägga ut 60 000:- på mig och en utbildning till Plåtslagare om jag ändå inte kommer att jobba med det. Lägg hellre ut 60 000:- på en utbildning som jag verkligen vill jobba med och som gör att man kommer in på riktigt i arbetslivet igen. Men nej då....vad e det för jävla fel! Tror jag ska börja jobba på kundtjänst där eftersom det verkar som iq-nivån är skrämmande låg. Plåtslagare?!! Ursäkta mig! Så jag får jaga vidare och ska ringa på rehab-ställena i Jämtland å höra vad det finns för möjligheter till jobb. Om dom säger att det är nästan omöjligt att få jobb så kanske jag måste tänka om, men tills dess så utgår jag att det finns jobb och får se mig om efter andra finansieringsmöjligheter. Så allmosor och andra pengagåvor emottages mer än tacksamt, de kan lämnas i min postlåda, den vänstra lådan alltså ;0) Men som sagt så har jag inte gett upp än, även om det inte ser lika ljust ut som igår då jag hittade utbildningen. Framtiden får utvisa vad det blir, men jag vet att det INTE blir plåtslagarutbildningen. NÖTTER!!! "-Hjulet snurrar men hamstern är död" beskriver ganska så jävla bra om vad jag anser om de som ska få ut folk i arbetslivet. Kiss my as vad de vill ha ut folk i arbetslivet! Just nu är jag glad att jag inte betalat in till a-kassan som betalat deras löner. (Nu vet jag ju att det inte är det som betalar deras löner, men det känns och låter bättre om man säger det ;0)....) Varför ska man stå och betala en hel massa jävla pengar när dom ändå inte kan/vill/orkar hjälpa en med jobb. Dessutom så är det en fet lögn att det inte finns jobb, jag anser att arbetslöshet inte är ett så stort problem som man vill utmåla. För jobb finns det om man vill ha jobb vill säga. Men problemet är att folk inte vill ta vilket jobb som helst, hellre går man hemma å drar fötterna efter sig än och ta jobbet på 50% som tex städare på Mc Donalds osv. Jobb finns, men du kan inte räkna med att få drömjobbet direkt, fast jobb, 100% osv. Nej du kanske måste ta tim.vikarie jobb på 30 olika ställen, du kan inte räkna med att  få ett jobb du vill ha direkt och du får inte ha så höga krav. Men ett jobb är ett jobb, oavsett om man vill jobba inom yrket eller inte. Jag vill väll helst jobba med det som jag är utbildad till, men eftersom det inte finns så får jag hoppa runt på flera olika ställen tillsvidare, jag måste ju överleva. Kollade på Lyxfällan och där var det med en tjej som inte hade något jobb eftersom hon bara kunde tänka sig att arbeta som skådis i L.A eller med att sälja lyxyakter i L.A, allt annat var för "oglammigt" och hon kunde inte sjunka så lågt att ta andra jobb. Ursäkta, vart är verklighetsförankringen? Skaffa dig ett jobb för fan och sluta schåpa dig. Iq-badboll! Jobb finns om man vill ha jobb!! Nu blir det sängen så man e utvilad tills man ska ringa runt i morgon :0) Håll tummarna för att det behövs Fysioterapeuter nu! Vill som vanligt avsluta med att säga: Jag älskar dig Adam! Puss 

Åre HundRehab: http://www.arehundrehab.se/

Vart är världen på väg? och Jag verkar lida av fullkomlig avsaknad av humor!

I nästan vartenda tidnings- eller nätuppslag så står det om våldtäkter å framför allt om gruppvåldtäkter. Det vänder sig i magen på mig och det smärtar av å läsa detta som verkar bli mer och mer vanligt, vart är världen på väg? Läste om en 16 årig flicka som blivit våldtagen av 4 män, och tidningen har mage att skriva att flickan fick inga allvarliga skador. Nä inte fysiskt kanske, men hur mår hon egentligen psykiskt? Jag vet inte hur det är, men jag kan tänka mig att det måste kännas som man blivit skändad och förstörd. Hur ska man kunna lita på någon igen? Att en kvinna blir utsatt för våldtäkt av EN man är fruktansvärt och bör inte ska ske, men att bli våldtagen i flera timmar av flera män är nog ännu värre. Vad är det som får dem att göra sådant, vad får dom att utföra detta? Att det felar hos en person som utför en sådan hemsk händelse är egentligen en liten procent av alla män som finns, men vad är det som gör att det på ett och samma ställe är 8 sådana personer som alla är berädda att skända och förstöra en kvinnas liv? Det enda svaret jag kan tänka mig är grupptrycket, det kanske egentligen är bara en eller två som bär den sjuka genen och resten faller för grupptrycket. Fega jävlar!!! Men nu vill jag ju påpeka att det inte e bara män som våldtar och bara kvinnor som våldtas utan det finns också kvinnor som våldtar och män som våldtas, det sistnämnda verkar bli mer och mer vanligt. Hur som helst så är det fruktansvärt det som händer och är ett problem världen över och ingen vet hur det ska förhindras och det enda man kan göra verkar det som är att slå upp det i media så folk blir medvetna om vad som händer. Men en liten människa här kan ju inte göra något åt det som händer i tex Indien, men tillsammans bör vi kunna gå ihop och hjälpa. Frågan är bara hur.....?

Nu till något mycket mer positivt eller hur ska jag uttrycka mig, det positiva i det till det synes negativa. Yrkesvärlden verkar ju inte krylla av jobb för viltförvaltare, så det kan väll hända att jag valde fel utbildning där 2002. Men ja visst, jag skulle ju kunna ha utbildat mig till sjuksköterska och haft jobb men det var ju inte det jag ville jobba med. Men som sagt, med ca 400 000 kr i studielån så vet jag ju att jag skulle kanske ha valt annorlunda. Så nu har jag börjat leka med tanken att sätta mig i skolbänken igen och plugga ett år på distans till Fysioterapeut för hundar, där man jobbar med rehabilitering. Vad man kan läsa så behövs det flera sådana, så jag skulle kanske ha bättre chanser att få jobb om jag utbildade mig till det. Å att studera på distans gör ju att man kanske har större chans att jobba under tiden och behöver inte ta studielån. Ja det tåls att funderas på, men det känns som det kanske skulle leda till ngt positivt.Tänk vad livet skulle bli bra om jag gjorde den utbildningen, fick jobb och att framtiden med Adam var i box med giftemål och barn. Så som sagt, det tål att funderas på! :0) Å funderar gör jag med älsklingen också, inte hur saker ska bli eller inte bli, utan på att jag älskar honom så himla mycket och saknar honom som fan. Han och några kompisar är på hockey ikväll och plötsligt under ett samtal med älsklingen så hör man typ i bakgrunden någon som påstår att han skulle vara otrogen. Vad är det för jävla skitprat!!? Nu litar jag ju på han till 100% och vet hur oseriös kompisen kan vara, men visst hinner tanken eller rädslan slå en. För mig är det det största sveket man kan göra och jag har 0,000 tolerans vad gäller otrohet, ett snedsteg och förhållandet är borta. Caputt! Men som sagt jag litar på honom till fullo trots "skämtet", och hans om du ursäktar idiot till kompis hörde faktiskt av sig sedan och bad om ursäkt för "skämtet". Jag måste vara gammal, torr och sakna humor, men nej...jag uppskattade inte skämtet överhuvudtaget. Hade jag varit där så hade jag fått god användning av min korta karriär, men dock en karriär, av Kickboxning och av min karriär inom Flagfotboll. Ta det som ni vill, men jag tror jag fått användning av det, men absolut inte mot hjärtat, utan mot lösgående idioter! ;0) Ja jag vet jag e hård och att det trots allt är hans kompis, men fel då å bete sig som en normal människa. Vissa saker skämtar man inte om, i alla fall inte till mig. Jag ids inte irritera mig nå mer på han, men han kommer å få jobba arslet av sig för att stiga i mina ögon. Å gällande arsle så var det det som han visade mig första gången vi träffades, jäkligt bra intryck.....Å man får aldrig en andra chans att göra ett första intryck. Så....Keep working hard! Nej nu blir det lite fika innan det e dags att hoppa ner i snarklådan! Jo förresten, gjorde säsongen första löpsteg här ikväll på asfalt. Skönt att springa med bart underlag under fötterna. Here we go again! Älskar dig i massor massor Adam! Puss!          

Pdf: Påskfirande,Dubbelmoralisk alkoholreklam och Fejk-Inuiter!

Idag är det så många reklamer som uppmanar föräldrar att inte köpa ut till sina barn och ungdomar, det är ju en anledning till att det är åldersgräns på bolaget. Så då kan man ju fråga sig varför man i tidig ålder visar att det är okej för föräldrar att köpa ut alkohol och ge det till sina barn. Snacka om dubbelmoral! Varför lägga ut en massa pengar på reklamer då man redan på ett tidigt stadium skriftligt prentat in i barns huvuden att föräldrar köper ut åt dem. Nu undrar ni nog säkert vad det är jag tänker på och att på vad som är som så tydligt talar om att det är okej att köpa ut till sina barn. Jo jag tänker på den klassiska barnsången "Ekorren satt i granen". Vi har alltid fått lära oss att andra versen går så här: "Fick han se sin mamma på den gröna ängen, fick han med detsamma krypa ner i sängen. Beska piller fick han då, plåster om sin lilla tå och ett varmt omslag om svansen". Vi har som sagt alltid sjungit så här, så för mig blev det ju såklart lite chockartat då jag i en sångbok fann den osensurerade sången: "Fick han se sin mamma på den gröna ängen, fick han med detsamma krypa ner i sängen. Beska droppar fick han då, plåster om sin lilla tå och ett varmt omslag om svansen". Beska droppar!!!!? Alla vet vi ju vad beska droppar är, budskapet kan ju verkligen inte misstolkas, det skriker bara: -Det är okej att köpa ut åt barn och ungdomar! Ja vart är denna värld på väg....usch! :0P (Ha ha ha ha!!) Ja det är inte lätt! Idag är det annandag påsk och i morse skjutsade jag älsklingen till Krokom och till dom som han skulle åka med. Det är så tomt och  tråkigt då han har rest och vistelserna tillsammans känns så sjukt korta, medan tiden i från varandra känns så outhärdligt lång! Jag bara längtar tills att vi får bo tillsammans då vi på en mer stabil grund kan börja bygga ett liv tillsammans med barn osv. Självklart så bygger vi ju på vårat liv idag, men det är svårt att göra det fullt ut då man inte bor ihop. Att flytta ihop är ju en viktig byggsten i ett liv tillsammans och om jag får bestämma så ska det inte dröja särskilt länge innan vi bor ihop. Min personliga åsikt är att man ska bo tillsammans då man får barn, det är ju trots allt ett barns trygghet och start i livet som man talar om. Visst, självklart är det inte alltid så, folk kan ju sluta älska varandra eller den ena partnern går bort, undantag finns det alltid. Men jag vill inte att vårat barn ska komma till världen med att mamma och pappa inte bor ihop, och helst vill jag ju att vi ska vara gifta då vi får barn. Det sista är kanske en fix-idé och kommer inte att hända, utan det får bli sedan vi fått barn. Men först så blir det att flytta ihop, vi strävar ju mot samma mål där, men jag har lite dåligt tålamod å vill NU typ! Ja ja, nu kom jag bort ifrån vad jag började på...jo att det är så jobbigt att vara ifrån honom. Man vänjer sig ju att han är här... Nu är det tio nätter fram tills att vi ses igen och då kommer han upp på farmors begravning och på lördagen så åker vi tillsammans ner till Opsaheden och jag blir kvar där drygt en vecka. Hoppas att jag får jobba lite där nere, för då kanske jag kan vara kvar ngn dag till. I alla fall så kom han upp på lör förra veckan och har varit här fram tills idag, och vi har haft en helt underbar påsk tillsammans med klarblå himmel och med en STOR sol. En STOR sol och inga moln till fjälls innebär också att man utsätts för en otroligt stor strålning då den vita snön reflekterar alla strålar. Så först gick vi från blekfis till tomat/stopplyse (å då menar jag STOPPLYSE) och från tomat/stopplyse till nougatbruna, Gunnar tyckte vi såg ut som Inuiter där vi satt med ansiktet vänt mot solen. Det var nästan så man kunde känna hur det luktade bränt fläsk ;0P Vi var på Kläpptjänna på söndag, till Långvattnet uppe till fjälls på tors och till Burvattnet på fre, Kläpptjänna på lördag och Hällstjänna i går söndag. Vi fick fisk alla dagar utom igår, men tors och fredag blev det bara småfiskar och på lördagen så fick vi väll okej med fisk, men det var ju inga monster precis, dom var väll cirka 30 centimeter. Mellan ögonen...... ;0) Oavsett så är det då betydligt roligare å fiska om man får ngt än att det inte händer ngt. I fredags kväll kom Jessica hit och fikade, så himla kul, det var ju som sagt var inte igår vi träffades :0) Igår kväll så var det familjemiddag hos mamma och pappa med alla syskon och syskonbarn, fullt ös medvetslös ;0P Så påsken har alltså bestått av utevistelse och kvällsmys, men det gråter vi ju inte för eftersom vädret har varit ypperligt. Det finns många anledningar till att bo här, och detta är en av delarna. Närheten till fjällen och naturen som man inte kan få på samma sätt som om man bor i Göteborg eller på liknande ställen. Ja visst, det är inte helt miljövänligt att åka skoter, men det är heller inte helt bra för tålamodet att åka skidor och det är liksom svårt att få till samma fart och samma känsla med skidor då man åker över en sjö som vad man får med en skoter. Och fast att jag gärna skulle kunna tänka mig att bo nere i Dalarna så vill jag ändå stanna kvar och bo här, för jag vill kunna ge våra/vårat barn denna möjligheten att komma ut och att få växa upp med den frihetskänslan som man får till fjälls, sommar som vinter. Men visst, om min älskade Adam kommer på att han minsann inte tänker flytta hit så får jag väll vika mig. Nu tror jag ju inte att han gör det, men OM.... Ja det var väll 2013 års påskfirande som haft ett väder som man kommer att minnas i många år till, och så även även andra minnen som kommer att följa oss resten av vårat liv tillsammans. För idag är första dagen på resten av vårat liv! :0) Tack för en helt fantastisk påsk, älskling, jag älskar dig Adam, nu och för alltid!! Tänkte bara avsluta med en humoristisk påskhistoria: En höna hade blivit överkörd av en bil. Efteråt ruskade hon på sig och sa: - Vilken jäkel till tupp! Och gummi hade han också" 

Påväg upp till Långvattnet!

Det går inte att få bättre väder :0)

Solen skiner, himlen e blå, vad det är skönt att leva då!

Vita vidder!

I väntan på stor-rödingen!

I väntan på fiskelycka kunde man lyssna på rip-knatter.

Himmelblå!

Snygging!

Pappa ser ut att ha fått på en storfisk!

Lasta av skotern för att ta oss upp på Burvattnet.

Burvattnet bjöd också på exemplariskt väder!

Hela borren var tvungen att användas för att ta sig igenom en tjock is!

Fika-time! Mamma, Pappa och älsklingen!

Fick man inte napp så kunde man ju alltid sola!

Lite sämre väder än på tor, några få moln.... ;0)

Pappa chillar på skotern!

Min älskling!

Två spön=dubbelt så effektivt!

Underbaraste!

Fika med korvgrillning!

Gunnar skötte eldningen under grillningen!

Tålamods prövande väntan på Kläpptjänna!

Inte så mycket sämre väder där, men det är ändå inte fjället!

Moffa och världens största skoterentusiast!

Nästan hela klanen Eriksson!"

Charmtroll 1.

Charmtroll 2. 

Charmtroll 3.

Cooling!

Fyra fiskar från Kläpptjänna!